Nattligt yogapass
Brukar knyta oss runt 23 hugget. Tidigare om det ska vara en okristlig tid att gå upp på morgonen efter. Det är så härligt och skönt att lägga sig i puffiga fluffiga och mjuka sängkläder och bara drömma sig iväg.
Det finns dock nätter då man vid, säg 01.30, vaknar upp som en rysk elitgymnast som spelar twister. Det är hundar och sambo, täcken som snott sig runt ben och hals, mobilladdare som trånglat in i smeten och lakan som korvat sig. Som den gentleman man är ligger man där som en portion spaghetti och glor. Stirrar på sambo, skriker inne i huvudet att hon gärna får vakna och hjälpa till, blåser för kung och fosterland på närmsta hund för att armarna är bortdomnade och tillslut somnar in igen av syrebrist för att kudden lagt sig lägligt över ansiktet.
Oftast runt 03-04 ska det ammas. Jag är hyfsat förskonad från det där och somnar om lika fort igen och kan utan större störning vyssa vidare till 07 hugget.
Det finns dock nätter då man vid, säg 01.30, vaknar upp som en rysk elitgymnast som spelar twister. Det är hundar och sambo, täcken som snott sig runt ben och hals, mobilladdare som trånglat in i smeten och lakan som korvat sig. Som den gentleman man är ligger man där som en portion spaghetti och glor. Stirrar på sambo, skriker inne i huvudet att hon gärna får vakna och hjälpa till, blåser för kung och fosterland på närmsta hund för att armarna är bortdomnade och tillslut somnar in igen av syrebrist för att kudden lagt sig lägligt över ansiktet.
Paniksituation är milt uttryckt och det som känns som flera timmar är i verkligheten bara ett par minuter.
Hundarna sussar på. Fulla av liv och energi när vi ska gå upp. Själv haltar man fram som efter en brottningsmatch. Trött och sliten.
Gång på gång händer det här och varje gång lika resultat, man får väl skylla sig själv. Men det är ju mysigt när dom vill ligga nära!
