Familjefar
Under en längre tid nu har jag inte skrivit något. Inte för att det inte funnits något att berätta. Snarare tvärtom. Det händer saker hela tiden som man bara vill skrika ut, men känslan har inte infunnit sig och jag lärde mig tidigt att om man inte kan göra det med känsla så ska man inte göra det alls.
Ständigt brottas man med drömmar som aldrig blev av och trasiga karriärsstegar. En del söker ständigt efter kärlek, uppmärksamhet eller pengar. Vad ska man bli när man inte blev det man ville?
Tillsammans med en underbar sambo gjorde jag den här filuren! Imorse blev allt annat "oviktigt" och jag struntade helt i kylan, jobbet jag gärna skulle vilja byta och mina alldeles för små sedlar i plånboken.
Tidigare idag så slog det mig helt plötsligt. En sån där känsla ni vet. När man bara vet helt plötsligt.
Ständigt brottas man med drömmar som aldrig blev av och trasiga karriärsstegar. En del söker ständigt efter kärlek, uppmärksamhet eller pengar. Vad ska man bli när man inte blev det man ville?
Tillsammans med en underbar sambo gjorde jag den här filuren! Imorse blev allt annat "oviktigt" och jag struntade helt i kylan, jobbet jag gärna skulle vilja byta och mina alldeles för små sedlar i plånboken.
Med det sagt så tänker jag inte sluta försöka, snarare tvärtom, men han här ovan betyder mer än att jag ska ha ett superjobb eller cash i överflöd. Många som har haft eller upplever tuffa tider och misär säger att man inte skulle klara en dag i deras skor.
Att uppleva det jag har nu går inte förmedla i en text. Det jag har nu är minspel, dofter och närhet. Ordet lycka kommer en bit på vägen när jag försöker tala om hur jag har det.
Jag önskar att fler kunde gå i mina skor.
Det skulle många behöva....
