Döm inte hunden efter håren
Efter diskussioner i media som jag följt, poddar jag lyssnat på, sådana där prassliga saker som man kan vika upp och titta i och från upplevelser i mitt vardagliga liv så har jag börjat reflektera lite över hur folk kommer se mig som pappa.
Allt som oftast ser jag ut och uppträder som folk i allmänhet. Beskedlig och ofta lite halvaktoritär. Lugn och städad. Jag vill gärna tro det åtminstone. Jag tror inte jag väcker någon större uppmärksamhet.
Till min farmors förtret och anledningen till att jag sen länge är arvslös är bla tatueringar. Hur tas det emot inom sjukvården under de första skälvande timmarna och dagarna efter förlossning. Döms jag som kriminell eller måste jag öppna munnen för att reta gallfeber på folk?
Kan jag vara säker på att du dömmer mig och mitt barn för hur jag är och agerar eller kommer du döma hunden efter håren?
Man möter barnmorskor, läkare, andra blivande föräldrar och annat löst folk titt som tätt nu. Hur ser en vanlig reflektion ut angående mig?
Allt som oftast ser jag ut och uppträder som folk i allmänhet. Beskedlig och ofta lite halvaktoritär. Lugn och städad. Jag vill gärna tro det åtminstone. Jag tror inte jag väcker någon större uppmärksamhet.
Men under ytan döljer sig ju som bekant både det ena och det andra. Kommer jag bli dömd för det?
Till min farmors förtret och anledningen till att jag sen länge är arvslös är bla tatueringar. Hur tas det emot inom sjukvården under de första skälvande timmarna och dagarna efter förlossning. Döms jag som kriminell eller måste jag öppna munnen för att reta gallfeber på folk?
Hur kommer det vara på dagis och skola? När man hämtar och lämnar ser man kanske ut som vilken slipsnisse som helst för att senare till föräldramötena kanske bytt om till något mer ledigt och fritidsorienterat.
Kan jag vara säker på att du dömmer mig och mitt barn för hur jag är och agerar eller kommer du döma hunden efter håren?
