Annorlunda är inte fel
Träffade en härlig tjej igår. Vi har setts förut men inte riktigt pratat. Hon har haft mycket andra saker att tänka på men igår så fick vi en stund till att samtala.
Hon hade med sig Nilsson, Herr Nilsson, och jag fick prata lite med han också.
Vi kan kalla flickan för Blomster, så håller vi hennes riktiga identitet utanför denna fantastiska stund.
Blomster berättade för mig att Herr Nilsson tycker om skolan. Han brukar vara med henne och hjälpa henne när det går tungt. Ibland är det jobbigare än andra dagar men med Herr Nilssons hjälp så går det oftast bra.
Blomster är 6 år och har downs syndrom.
Hon ska snart sova över i skolan och då skulle hon ha med sig Kungen också. Kungen är ett gosedjur som, ja, ser ut som en liten kung. Kungen tyckte det skulle bli kul att sova över i skolan i en sovsäck. Han på ena sidan Blomster och Herr Nilsson på andra.
Dom skulle inte äta godis, bara mat och frukt. Sen skulle dom vara uppe länge på kvällen och kanske busa till det när alla andra somnat.
Blomster pratar med en uppstoppad apa, tar med sig en liten kung till en övernattning och ser världen på lite annorlunda sätt än dig och mig. Trots det kändes det som om det var jag som var konstig.
Annorlunda är inte fel.
