Förevigad
Eftersom det börjar kännas lite i sambons mage så fick vi ett ryck igår och klädde oss i de finaste gåbortkläderna för lite fotografering.
Efter många skratt, andfådda sprinter fram och tillbaka mellan kamera och uppställningsplats samt pollen från överblommade fältblomster i ögonen så lyckades vi knäppa dessa. Nöjda, belåtna och fast beslutade att aldrig söka in till något modellprogram kan vi nu luta oss tillbaka med magen alltid förevigad.
Det fantastiska är att jag har mindre händer än min sambo. Det sket vi i och körde ett hjärta iaf. Efter lite funderande så skulle vi göra en variant av mitt knäböjande fast tvärtom, det gav ett dåligt resultat och såg mest ut som ett blåsjobb mitt på öppet fält. Den bilden skiter vi i....
Som ett resultat av systemkamera på stativ, blir vi stela som två dockor och lyckas knappt förmedla ett ansiktsuttryck värdig ett toalettbesök. Värdelösa på det här med modellande.
Efter många skratt, andfådda sprinter fram och tillbaka mellan kamera och uppställningsplats samt pollen från överblommade fältblomster i ögonen så lyckades vi knäppa dessa. Nöjda, belåtna och fast beslutade att aldrig söka in till något modellprogram kan vi nu luta oss tillbaka med magen alltid förevigad.
Det fantastiska är att jag har mindre händer än min sambo. Det sket vi i och körde ett hjärta iaf. Efter lite funderande så skulle vi göra en variant av mitt knäböjande fast tvärtom, det gav ett dåligt resultat och såg mest ut som ett blåsjobb mitt på öppet fält. Den bilden skiter vi i....
