Lätt att se att man hade fel
När jag fick reda på att jag skulle bli pappa så målade jag upp en bild av mysiga mornar i sängen och härliga promenader med vagnen. Kvalitetstid utan stress och panik. Inget hafs utan kvalité före kvantitet och hellre en sak mindre fast gediget genomfört.
Jag "sköter" inte i närheten London lika mycket som min sambo. Hon är hemma och är mammaledig och ammar och styr upp och tvättar mer och diskar och.... Ja ni vet, sådär som det kanske lätt blir. Sen ska vi göra saker utanför allt det där.
Vi var tex i Sthlm nu i helgen. Fira svärmor och hälsa på en av mina bästa vänner. Allt är sådär förbannat härligt och man blir glad av allt, precis allt, men hur man än vrider och vänder på det så går det i ett.
Allt är bra. Men det går i ett. En liten fluffig tillvaro med mys och bus som man målade upp innan London kom har blivit en lite mindre tillvaro med allt som fanns innan plus allt som måste göras nu minus en del saker som helt enkelt skjuts åt sidan för man är för trött eller inte hinner.
Det har nog blivit så om man tittar i backspegeln. Mycket har hunnits med och fler saker står på schemat men även om jag själv tycker att allt vi tar oss för blir på riktigt och nära, sådär härligt som man trodde, så är det svårt att komma ifrån stressen.
Jag "sköter" inte i närheten London lika mycket som min sambo. Hon är hemma och är mammaledig och ammar och styr upp och tvättar mer och diskar och.... Ja ni vet, sådär som det kanske lätt blir. Sen ska vi göra saker utanför allt det där.
Jag jobbar heltid, typ lite mer, kommer hem och försöker vara så bra det bara går. Umgås med alla, hundar, sambo, barn. Sen ska vi göra saker utanför allt det där.
Vi var tex i Sthlm nu i helgen. Fira svärmor och hälsa på en av mina bästa vänner. Allt är sådär förbannat härligt och man blir glad av allt, precis allt, men hur man än vrider och vänder på det så går det i ett.
Allt tar längre tid, meck med allt som ska med och det ena med det fjärde. Det är svårt att komma ifrån stressen. Jag är absolut ingen stressad person men det hänger liksom i från mån till sön och sen börjar det om. Jobb, hem, promenad, mat, disk, hundar, barn och har man jävligt tur lite umgänge med sambo. Sen är det vänner, fritidsintresse, städning, bilar som ska repareras och med lite tur umgänge med sambo.
Allt är bra. Men det går i ett. En liten fluffig tillvaro med mys och bus som man målade upp innan London kom har blivit en lite mindre tillvaro med allt som fanns innan plus allt som måste göras nu minus en del saker som helt enkelt skjuts åt sidan för man är för trött eller inte hinner.
Dags att planera bättre? Nej jag är inte känd för det. Det blir nog lugnare om ett tag....en sisådär 18 år.
