Svår balansgång
I mitt yrke hittar jag ofta på folk i utsatta situationer. Jag befinner mig i en yrkesroll som kräver en del finess och förmåga att snabbt kunna läsa av en person och situation.
Ena stunden måste man kunna skämta och stoja runt för att 10 minuter senare lyssna och sparsamt varsamt flika in med väl valda ord.
Lite som jag kan tänka mig det är att uppfostra ett barn.
Man ska vi rätt tillfälle använda rätt verktyg för att uppnå rätt resultat. Fri uppfostran är något jag avskyr och ett slappt tilltag för föräldrar utan vare sig stake eller vilja att förbereda ett barn för vad som finns där ute.
Barn ska redan från tidig ålder veta att deras föräldrar står vid deras sida i vått och torrt. Att det finns ett vindskydd att vända sig till när det blåser som jävligast. Dom ska redan i tidig ålder få en inblick i gott uppförande.
Hur man uppnår detta är från fall till fall och olika vart man än vänder sig. Ena stunden måste du skratta och gråta för att i andra sparsamt och varsamt men bestämt visa vägen.
En svår balansgång som långt ifrån alla föräldrar bemästrar. Jag kan tänka mig att det är lätt att man missar och att det krävs många turer innan saker faller på plats.
Jag tror tricket är att inte ge upp, att testa nya vägar om gamla misslyckas, förr eller senare klarar både förälder och barn att hålla balansen.
