Ren lögn
Detta var inte direkt tänkt att komma ut men efter uppmaning från min sambo, om att vi inte fått några påtryckningar angående barnafixande tyckte jag det var bäst att avhandla denna enorma press vi egentligen varit utsatta för.
Min svärfar är en reko man av alla slag. Jobbar hårt och har en god moral. Vill alla väl och anstränger sig till det yttersta när det kommer till att familjen ska ha det bra, en riktig pappa!
Jag och min sambo har inte varit tillsammans så toklänge men har väl gjort det ganska klart för omgivningen att nu är det så här och så här förblir det.
Under mitt 30-års kalas hade vi ett gäng glada vänner över, ett av paren hade med sig sin 5 veckor unga bäbis och svärfar var som en magnet! Likt ett bin på en glänsande honungsklump i ett trädd klistrade han sig fast runt bäbisen.
Ögonen var spegelblanka precis som Bambis innan hon blev skjuten. Han var mer i gasen och upp över öronen förtjust i denna varelse än en tonåring som fått börja köra epatraktor.
Vi bokstavligt talat fick slita han från vagnen, samtidigt som han försökte knuffa bort oss. Hade vi inte kedjat fast han i ett träd hade han stirrat sönder ungen.
Efter ett par timmar var han lugnare, trodde vi, och han släpptes lös. Jag hittade han i köket tillsammans med barnets föräldrar efter ungefär 4 minuter samtidigt som han tindrade med ögonen och fingrade på babyskyddet.
Jag tänkte låta han vara för nu hade han inte den där stirriga blicken, så jag passerade bakom han, som en cobra högg han tag i min arm med en kraft som gjorde att jag var övertygad om att den skulle gå av. Med kolsvarta ögon röt han åt mig, "det här är fan din skyldighet att fixa", samtidigt som han ruskade i mig.
Så lite press har det varit även om det bara är från svärfar....hur han reagerade på beskedet om att vi var gravida är en helt annan historia.
