Nåt på spåret
Jag har en ganska så lång och god stund på mig innan det är dags för mig att axla manteln som den förälder som ska vara hemma på heltid. Jag finner det dock viktigt att redan nu förbereda sig, läsa på och framförallt förfina det som min sambo snart ska göra.
Missförstå mig alldeles rätt, jag är övertygad om att hon kommer vara grym på det här men jag, jag får ju en "andra chans" att glänsa ännu mer!
Jag menar allt det hon gör, måste ju även jag fixa. När jag har observerat från säkert avstånd under typ ett års tid så borde jag ha såpass mycket kött på benen att jag kan glida in som superfarsan i kostym och leverera sjukt bra levnadsstandard till mitt barn och min sambo.
Fusk?
Kanske. Hon får agera testpilot, pröva sig fram med do's and don'ts och möjligtvis stånga sig blodig (troligtvis mer bajsig och kräksig) medan jag jobbar och antecknar. Smider kluriga planer och förbereder.
När jag sen klarar dag ut och dag in utan farthinder, utan att behöva byta skjorta i tid och otid och utan att bryta ihop så står folk där med uppspärrade ögon och kliar sig i huvudet.
Jag är nåt på spåret....
