Ångest och kamp
Har befunnit, satt mig i, hamnat ofrivilligt, frivilligt, på grund av, osv i situationer som många skulle tycka var riktigt obehagliga.
Som i ett vakuum flöt vi runt som skrot i rymden. Studsade mot den ena vagnen efter den andra, vassa armbågar, gamla ruttna kärringar och skrikande barn. Vilken pärs! Likt en fullkontaktssport, av kamptyp, slogs vi med 14000 andra "handla svinmycket till lååååga priser"-typer. Olidligt. Skrämmande. Tufft.
Vi skulle handla allt nödvändigt till bäbis. Lät som en sjukt bra idé hemma och jag var pepp som fan, som en liten pojke på julafton eller som när man handlade sin första, och sista, porrblaska i 14-års åldern. Sprallig. Lite nervös.
Hon var puts väck. I ett rent desperat handlande slet jag leksakstelefonen ur handen på en liten skitunge. Maniskt slog jag ko ko get får gris...... Inget svar!
Nu kör vi en grill för att lugna nerverna. Går nog åt ett par stekar för att få mig i fas igen.
Idag fick mitt psyke bekänna färg när jag tillsammans med min sambo, mamma och syster besökte Gekås i Ullared.
Som i ett vakuum flöt vi runt som skrot i rymden. Studsade mot den ena vagnen efter den andra, vassa armbågar, gamla ruttna kärringar och skrikande barn. Vilken pärs! Likt en fullkontaktssport, av kamptyp, slogs vi med 14000 andra "handla svinmycket till lååååga priser"-typer. Olidligt. Skrämmande. Tufft.
Vi skulle handla allt nödvändigt till bäbis. Lät som en sjukt bra idé hemma och jag var pepp som fan, som en liten pojke på julafton eller som när man handlade sin första, och sista, porrblaska i 14-års åldern. Sprallig. Lite nervös.
Allt brakade åt helvete!
När vi når barnavdelningen hamnar vi direkt i en uppgörelse mellan två barnfamiljs-fallanger, hetsigt och barnförbjudet skrikandes och gestikulerandes hotade dom varandra över en skötbädd. Slet och roffade åt sig ouppackade varor som rovdjur.
Jag grät medan jag sprang mot min vagn och bokavdelningen. Jag grät när jag letade mig fram i ny gång efter annan i ena handen hållandes två nappflaskor och i den andra min sambo.
Trodde jag!
Hon var puts väck. I ett rent desperat handlande slet jag leksakstelefonen ur handen på en liten skitunge. Maniskt slog jag ko ko get får gris...... Inget svar!
Jag skrek ut vad jag trodde var mitt sista självande avgrundsvrål när jag känner en hand på min axel. Där är hon, min ängel. Det vackraste jag nånsin sett trots hennes märkliga uppsyn dels över mitt övergrepp mot pojkstackaren med djurtelefonen, dels hennes undran över om denna bröstpump duger.
Nu kör vi en grill för att lugna nerverna. Går nog åt ett par stekar för att få mig i fas igen.
Det har varit ångest och kamp!
